(Denna artikel publicerades ursprungligen i Aces High 2010)
Vissa åker längre än andra för att tävla i Aircombat. Den som troligen har gjort ett par av de längsta resorna för att jaga streames i år är Mikael G. Han hör numera hemma i Helsingborg och han skulle kanske egentligen ha närmare till en del tävlingar på kontinenten än till tävlingar i Dalarna. Här berättar han själv om sina långresor under sommaren 2010.
Mot Öst
Då tävlingsprogrammet för 2010 kom ut var det dags att planera in vilka tävlingar som skulle bli offer för en sydinvasion. Eftersom jag hade gjort två tävlingar förra året i grupp Öst så var det självklart att det skulle bli fler i år. Men planering blev spräckt på grund av förskjuten arbetsjour och sjukdom. Det är inte alltid att man kan styra det som man vill. Så efter SM var målet att åka på så många tävlingar som möjligt. Först ut var Borlänge och sedan skulle Sala få smaka på lite sydliga vindar.
Förberedelser
Efter varje tävling så brukar det alltid vara något som ska lagas och kollas upp, så vid tisdag/onsdag brukar jag se till att allt är provat och klart. Sedan kan man ta det lite lugnt, kolla var nästa tävling ska vara, lägga in vägbeskrivning i navin ifall man får ett ryck att åka. Fredagen är den dag som jag bestämmer mig ifall jag verkligen skall köra iväg, och i så fall blir det till att packa bilen på kvällen.
Borlänge
Jag stiger upp vid 02:00, eller masar mig upp kanske är rätt uttryck. Fixar lite resemat och packar det sista, kropparna och sändaren. Det gäller att inte glömma något, vingarna på uppfarten till exempel, det vore inte roligt. Jag har nu drygt sju timmar och 63mil att köra. Det flyter på bra, lite regn, annars inga problem. Jag kommer fram vid tiotiden. Var förvånansvärt lätt att hitta dit och jag blir glatt välkomnad av alla. Nu är det bara att sätta igång och packa upp och sedan se till att få sig lite välförtjänt frukost, och lite snack med de andra piloterna så klart. Anmäler mig till Therez och gör sedan en provstart av motor och kollar att allt fungerar, klart för tävling.
Runda 1
Jag flyger i det första heatet och det går rätt bra, jag flyger med en av mina BV 155B och lyckas få två klipp och okej flygtid. Jag dömer i det andra heatet, lite fler smällar i detta heat än i det första.
Runda 2
Flygningen i andra heatet blir kort livad, flyger in i eller bli påflugen av Kjell. Blir av med vänster vingspets och går i en brant spinn ända ner i backen. Får i stället av njuta en bra fight på första parkett, det är nice. Sen är det är lunch paus, klubben grillar hamburgare. Själv har jag med mig mat så medan jag pillar ihop nästa plan inför Runda 3 blir det varm korv, helt okej det också.
Runda 3
Även detta heat kunde ha blivit ett kort sådant, efter 2 minuter flyger jag in i någon och nu knäcks höger vinge mitt över skevrodret. Men denna gång ligger jag på högre höjd och drar av på gasen och lyckas häva spinnen och kan pressa vänster skev till max. Trimmar max skev vänster och drar på full gas och lyckas hålla mig flygande resten av heatet, får inga klipp men blir en erfarenhet rikare.
Ingen final
Kommer inte till final utan kan lugnt börja packa ihop och sedan vara pilot domare i finalen. I denna stod det mellan Pär B och Jonas B. Till slut är även denna final slut med Pär B som vinnare, Jonas B som tvåa och Thomas F som trea.
Nu återstår endast hemfärden, vilket på något viss kändes som den gick snabbare än att köra dit. Efter cirka en timmes körning så började det regna och det gjorde det nästan hela vägen hem i olika mängd, värst var det vid ungefär 1 timmes körning kvar innan jag var hemma. Gjorde tre pauser och ben sträckare och mat pauser och kommer hem vid 22:20.
Sala
Fick erbjudande av Fredrik P att sova över i Eskilstuna så att jag slapp köra hela sträckan på en dag. Den chansen missar jag inte, tackar Fredrik för sovplatsen och trevligt sällskap. På lördag morgon blir det först lite frukost hos Fredrik innan vi ger oss iväg. Någon timme senare kommer vi fram till Sala flygfält och blir som alltid vänligt välkommen. Packar ur bilen monterar ihop och gör en provstart, allting okej.
Runda 1
Det börjar med att tre plan går ner direkt i starten, att starta i medvind är inte alltid lätt. Blir själv uppehållen av piloter som hämtar plan och blir sen upp. Bara att köra hårt tänker jag och lyckas att på kort tid få två klipp och sedan är det bara att jaga vidare. En del smällar, men ingen över säklinjen på det heatet. Eller på hela tävlingen för den delen. Lägger undan planet som klarar sig helt. Som vanligt dömer man i heatet efter. Nu smäller det ännu mer men det är bra flyt på tävlingen, kul.
Runda 2
Ett heat som blir riktigt tufft, med härliga fighter. Lyckas med att få ett klipp och även hel streamer. Men planet smäller ihop med Oscars modell och det förlorar hela höger skevroder sektionen. Det dyker hårt i backen.
Heat 3
Ännu en gång är man taggad till tusen. Jag lyckas få två klipp i början av heatet, flyger runt och försöker att få fler men helt plötsligt dör motorn. Får landa och gör en snabb hämtning, startar upp men den flyger i cirka 2 sekunder sedan dör motorn. Ingen idé att hämta igen då heatet snart är slut, vad är fel med motorn? I övrigt känns det bra, men är lite kluven om jag ska ta den modell som strular eller den gamla IL-2. Det få bli IL-2 om man går till final, vilket jag gör. Härligt!
Final
Tankar upp IL-2 och flyttar mottagaren och gör en servo kontroll. Allt ser bra ut, har rätt modell program. Nu satsar jag 100 %, har inget att förlora, nu gäller det. Ett mycket tätt heat och jag lyckas få hela tre klipp. Härligt, nu ligger pulsen på topp. Ligger och jagar efter Roger Erikssons japanska flygplan, som har den längsta streamer kvar, så gott jag kan. Men under ett ögonblick så tittar jag för mycket på hans plan och går i backen. Flygtid drygt 5 minuter.
Pokal
Slutsignalen går, jag börja packa ihop medan dom räknar ihop poängen. Detta känns bra, kan bli väldigt bra, prisutdelningen börjar och Jonas B vinner ”Best In Show” med en Mistel Ta154/FW190A, coolt värre. Vi var 13 stycken piloter, inte illa alls och till min stora lycka kniper jag min första andraplats med 1313 poäng, jag kan inte bli gladare. Att sedan köra hem de 65 milen känns det som om jag hade vingar på bilen, gick hur bra som helst. Hemma vid 23:00, tog en rejält ben sträckare och lite mat när jag hade kommit till Ödeshög.
Till sist
Varför sitta 14h i bilen och sedan kanske om man har tur får flyga i ca 27min? Om man går till final och har inte kraschat med någon annan eller något annat.
Svar: för att få flyga Aircombat ….. men kanske mest för att få träffa likasinnade och känna den fina gemenskap som finns inom ACES där alla hjälper alla.
Fast min fru har ett annat svar ”Du är inte klok, men jag älskar dig”
Mikael G
