I mitten på 90-talet så började en ny modellflyggren ta riktig fart i Sverige. Den hette då IDA Dogfight och fångade redaktörens intresse. Under den tiden så hade det redan dykt upp en del artiklar i olika tidningar om tävlingar, modeller och annat. En ritning som det gjordes reklam för i Modellflygnytt var av en Focke Wulf FW190D-9. Passande nog var den förebilden en av mina favoriter vid tiden.
Modellen hade konstruerats av en svensk dogfighter-pilot och den såldes via små annonser i tidningen Modellflygnytt. En sådan ritning inköptes ganska omgående men det tog lite längre tid innan den första modellen byggdes efter ritningen. Eftersom det nu är 30 år sedan ritningen inköptes så passar det ju bra att bygga en. Bättre sent än aldrig.
Detta är en balsamodell och den har en lite udda konstruktion av kroppen. Något som vi kommer ta upp närmare framöver. Men vingen är en traditionell balsakonstruktion. Nu orkade jag inte göra en sådan utan det fick bli en balsaplankad cellplastvinge i stället. Förutom det så är modellen byggd ganska troget sitt original-utförande. Några grejor till blev annorlunda. Och det kanske är det intressantaste med de här bygget.
Nya grejer
Bygget följde i princip den två sidor långa maskinskrivna byggbeskrivningen. Men det som blev annorlunda har framförallt med teknikutvecklingen de senaste 30 åren att göra. I stället för två standardservon i kroppen och ett i vingen blev det två små servon i vingen och två HS82MG i kroppen. Det sparar rätt många gram. Mottagaren är också en fjärdedel så stor och mottagaraccen är inte fyra NiCd celler i R6 format med totalt 450 mAh utan en 2 cells LiFe acc med 1000 mAh. Motorn på ritningen är en OS 15 FP men det fick bli en OS 15 LA i stället. Det är nog den detalj som har utvecklats minst. Lite rundare, mer plast men fortfarande en glidlagrad motor. En bra sak med 15 LA var dock att ljuddämparen har lite vinkel utåt så den gick förbi kroppssidan vilket inte motorn på en 15 FP gjorde.
Modellen kläddes med Oratex, vilket visade sig vara en väldigt trevlig klädsel att klä med, och målades sedan med Tamiyas sprayfärg i några kulörer som råkade finnas hemma i hobbyrummet. Huven gjordes av den SIG 9 tums WW2 huv som rekommenderades på ritningen. Kul att de fortfarande finns att köpa 30 år senare. Motorkåpan gjordes av en PET-flaska som formades på en svarvad träplugg. Den passade inte helt bra, men fick duga. Markeringarna gjordes så enkla som möjlig av små bitar Orastick. Vilket visade sig inte vara alls så enkelt som jag först trodde och resultatet blev därefter. Det enda som saknas var egentligen
Resultatet blev ungefär som om jag hade byggt den för 30 år sedan. I alla fall på utsidan, de små servona och de andra mindre och lättare prylarna inuti går ju inte att se från utsidan.
Om den kommer användas i tävling är oklart, det får tiden utvisa. Men i vilket fall som helst är det trevligt att äntligen ha modell av en denna Focke Wulf FW190D-9 i hangaren. Även om det var ett visst glapp mellan inköpet av ritningen och bygget av modellen. Till mitt försvar vill jag påpeka att det inte tog riktigt 30 år. Jag köpte nämligen ritningen hösten -94 och det är inte ens vår 2024 när detta skrivs.
/Reaktören
