Det här är första delen i en serie artiklar som skall handla om hur man konstruerar, bygger, flyger och slutligen tävlar med en modell i aircombat. För att flyga en modell som man själv har konstruerat och byggt är något av det roligaste man kan göra som modellflygare och dessutom inte så svårt som man skulle kunna tro. Visserligen kräver konstruktion, bygge och flygande av en aircombatmodell en viss erfarenhet av modellflyg och bygge men man behöver absolut inte vara någon expert.
Jag har konstruerat och byggt ett antal modeller för just aircombat och skall i dessa artiklar försöka beskriva hur man kan gå till väga från ide till färdig modell. Den modell jag kommer att bygga görs på samma sätt som de flesta aircombatmodeller idag, dvs den skärs i frigolit och kläs med papper. Det är ett enkelt, snabbt och billigt sätt att göra modeller som blir lätta, stryktåliga och välflygande. Artikelserien kommer att handla om bygget av en viss typ av modell som har sina specifika problem att lösa men det mesta går att överföra på byggen av aircombatmodeller med andra förebilder. Skulle du tycka att det verkar för svårt att konstruera modellen själv men ändå vill bygga och flyga en aircombatmodell så kommer ritningen till den modell har konstruerar och bygger att publiceras under seriens gång.
Aircombat
Låt oss börja med en snabb genomgång av vad aircombat är och vilka modeller man får flyga i den klassen så att vi kan välja en förebild. Aircombat kan man kort säga är en form av radiostyrd luftstrid där det går ut på att klippa av motståndarnas streamers (pappersremsor) som är fästa efter planen. Modellerna är i skala 1:12 och skall efterlikna en förebild som konstruerades och flögs mellan 1935-1945 så det finns gott om förebilder att välja på. Det första man bör göra innan man väljer förebild är att noggrant läsa igenom reglerna för aircombat, om man nu tänker tävla med modellen, så att man vet vilken motor som är godkänd för just den förebilden, vilken vikt modellen får ha, hur tjock vingen skall vara, hur stora måttavvikelser man får göra osv. Detta så att man inte missar något och konstruerar en modell som i slutänden inte är godkänd för aircombat. Mer information om aircombat finns på www.aircombat.se och där finns bland mycket annat också reglerna.
Förebild
När man har koll på reglerna är det bara att försöka välja en förebild, och detta kanske är det svåraste med hela bygget. Det finns så många fina flygplan från perioden runt andra världskriget att det är otroligt svårt att bestämma sig för en, tycker jag i alla fall. Efter en del letande i olika böcker och på Internet så bestämde jag mig för att konstruera en Hawker Tempest Mk II, av några olika anledningar men framförallt för att jag alltid har gillat just Tempesten och av de olika versionerna som finns så verkade Mk II vara enklast att bygga även om Mk V egentligen är tuffare. Detta flygplan är tillåten med .25 motor i aircombat och har en kropp som verkar ganska enkel att göra eftersom den inte är så svängd. Flygkroppar med konstiga former och dubbla kurvor som tex många Italienska flygplan från den här tiden har är svåra att göra med den byggteknik som vi skall använda. Andra saker som är viktiga att tänka på förutom kroppens form är vingarea och vingens planform. Vissa flygplan, som tex Messerschmitt Bf 109 har väldigt liten vinge och löper risken att bli allt för tunga i förhållande till vingens storlek och ytterligare andra flygplan som tex Supermarine Spitfire har en planform på vingen som är svår att skära med varmtråd. Men nästan alla flygplan har någon egenhet som måste lösas och att tackla den typen av problem kan faktiskt vara något av det mest intressanta med att konstruera modeller. Skall man konstruera sin första modell så kan det däremot vara klokt att välja en förebild som har så få problem som möjligt att lösa.
Konstruktion
När man har bestämt sig för en förebild så är det bra att försöka få fram så mycket material som möjligt eftersom det ofta kan vara små skillnader i olika publikationer. Det viktigaste är att få tag i en bra treplanskiss och gärna en med kroppsformen utritat i genomskärningar. När man har fått tag i en sådan som man är nöjd med så är det i stort sett dags att försöka rita en ritning i skala 1:12. Jag brukar börja med att ta reda på vilken skala som treplanskissen är i, oftast genom att dela spännvidden på originalet med spännvidden på treplanskissen. Sen är det bara att rita upp modellen i skala 1:12 genom att mäta och räkna. Det behövs inga avancerad utrustning för detta och man kommer långt med en linjal, penna, rätvinkel och miniräknare. När man ritar en ritning för hand så är det bäst att börja med en sidovy på kroppen, jag brukar gå till väga så att jag börjar med att dra ett rakt horisontellt streck lika långt som kroppen, oftast genom motoraxeln, så att man har en fast linje att utgå ifrån och sen mäter jag på treplanskissen och för över de omräknade värdena till min ritning. Jag ritar även in var stabbe och vinge skall sitta samt andra viktiga saker som tex motorspant. En vy på kroppen uppifrån är också bra att ha så att man vet hur bred man skall göra den och givetvis så måste man också rita stabbe och fena. En vinge kan även det vara bra att rita upp så att man får svepning, korda och skevroder riktigt trots om man kan klara sig med att bara göra skärmallar för rot och spetsspryglarna. Det är inte helt nödvändigt att göra en ritning, det kan gå bra att bara göra skärmallar och ta reda på lite mått men jag rekommenderar absolut att göra en ritning, inte minst för att den är bra att ha framöver, det är inte alltid man kommer ihåg hur man hade tänkt. Det skadar heller inte att rita in servon, stötstänger, motor, tank osv på ritningen, det underlättar och dessutom så tvingar framtagandet av en bra ritning att man tänker efter och det är alltid bättre att tänka efter före än när det är för sent.
Kroppsform
När man har fått till en yttre kontur av sitt flygplan så är det dags att börja fundera på hur man enklast skall kunna skära en sådan kropp i frigolit. Om man tittar på en Hawker Tempest så ser man att den är ganska rak mellan baksida på motor och till bakkanten på vingen och sedan är bakkroppen som en strut ungefär fram till stabben. Sen smalnar den av lite hastigare från stabbens framkant till slutet på kroppen, sett uppifrån. Motorkåpan är rund på Tempest II och den är ett senare problem för den tänker jag försöka undvika att skära i frigolit. Egentligen så finns det också en distansbit för att anpassa kroppen, som är högre än bred, till den runda motorkåpan men den delen rationaliserade jag bort och gör kroppen lite rundare och bredare i framkant i stället. Så för att skära en Tempest II behövs det tre spant att skära efter, ett i framkant där motor skall sitta, ett i vingens bakkant och ett i slutet på kroppen som jag gör betydligt bredare än slutet på kroppen och sedan skär och putsar jag till den sista biten av kroppen för hand. När man bestämmer sig för hur modellen skall se ut så är det oftast en kompromiss mellan skalariktighet och enkelhet. För att göra en mer skalariktig Tempestkropp skulle det behövas betydlig fler spant men det blir allt för krångligt och slutresultatet blir inte så mycket bättre att det gör någon större skillnad.
Mallar
När det är bestämt hur många spant som behövs och var de skall sitta och se ut är det dags att börja tillverka sådana. En smart sak kan vara att rita in dem på ritningen så att man har allt material samlat på samma ställe. Sen kan man kopiera av dessa och göra spant i trä som man sedan har att skära efter. Till nöds så kan man göra skärmallar i hård kartong också, i alla fall till kroppen, men det är inte alls lika bra och inget jag rekommenderar. Hur tjocka man skall göra väggarna i kroppen beror lite på konstruktionen och vilken typ av frigolit man använder, i det här fallet så använder jag rosa frigolit och då räcker det med en väggtjocklek på ungefär en centimeter, kanske något tunnare på vissa ställen och tjockare på andra. Man kan göra spanten som helspant eller som halva spant. Det är lite enklare att göra halva spant eftersom man slipper göra två likadana sidor vilket inte så enkelt som man skulle kunna tro. Vilken typ av spant man gör spelar inte så stor roll men av tradition så gör jag helspant så att man kan skära både höger och vänster sida samtidigt. Jag har även gjort mallar i trä för att kunna skära ut de frigolitblock som vinge och kropp skall skäras ur och till stabbe och fena, detta är absolut inte nödvändigt men väldigt praktiskt att ha om man tänker tillverka flera modeller.
Vinge
Det blir inte mycket till flygplan utan en vinge och även om den kanske är den viktigaste delen på flygplanet så är den betydligt enklare att konstruera än vad kroppen är. Det första man måste bestämma sig för är vilken vingprofil som vingen skall ha och i aircombat brukar det fungera bra med någon semisymetrisk profil, som tex RG15. Vingprofilen tillsammans med vingbelastningen avgör mycket av flygplanets flygegenskaper och i just det här fallet så räknar jag med en vingbelastning på ca 55 gram/dm2 då Tempesten har en vingarea på ca 19 dm2 och förhoppningsvis får en slutvikt på ca 1100 gram. För hög vingbelastning ger en elak och svårflugen modell som dessutom kurvar dåligt, men 55 g/dm2 är en bra siffra på en modell i den här storleken.
Vingen på en aircombatmodell måste vara minst en tiondel så tjock som kordan. Dvs har vingen en korda på 22 centimeter måste vingen vara minst 22 mm tjock på det bredaste stället. Fast eftersom det framförallt är viktigt med kurvprestanda i aircombat så är det ingen vits att har för tunn vinge i vilket fall som helst. Det kan även vara nödvändigt att förändra vingen på något sätt jämfört med originalet, kanske göra den lite större eller rationalisera bort några utstickande delar som tex den oljekylare som sitter på ena sidan på Tempest II.
En Tempest har en lite krångligare vinge än normalt att bygga då den måste göras i tre delar, en mittbit och två spetsar. När man har bestämt sig för viken profil vingen skall ha så är det bara att göra skärmallar i lagom storlek, en till spetsen och en till rotsprygeln. Eftersom mittdelen har samma korda som spetsen har i den tjockaste änden så behöver jag inte göra några speciella spryglar till denna utan kan använda samma skärmallar som till rotsprygeln på spetsen. Tempesten har en något elliptisk vingform och för att få till den så skär jag ändå de yttre delarna av vingen rakt och sen skär jag skevrodren i balsa och gör dessa lite runda i bakkant för att få till rätt planform på vingen.
Stabbe och fena
De enklaste delarna är stabbe och fena, dessa ritar jag ut på ritningen, kopierar av och skär sedan ut i balsa. Till en större modell som Tempesten så använder jag 4 eller 5 mm balsa men till en mindre modell som tex en Focke Wulf 190 eller Spitfire så räcker det med 3-4 mm balsa. Jag har inte gjort några förändringar vad gäller storleken på stabbe och fena på min Tempestmodell men ibland kan det vara bra att göra stabben och kanske även fenan något större än på förebilden.
Nästa gång
Nu har vi alltså en ritning, mallar att skära ut kropp och vingar efter och i nästa del så skall vi kika på hur det går till att skära ut en kropp och vinge. Så sätt igång och leta efter en förebild som du vill bygga, rita en ritning och gör spant så får även du chansen att flyga din favorit warbird i sommar. Är det så att du tycker att det verkar lite oklart hur ritning och mallar skall göras för att det sedan skall gå att skära ut en modell i frigolit efter dessa så vänta i så fall till nästa del av artikelserien med att göra mallar för när du har fått se hur det går till att skära ut en modell så kommer allt att klarna. Det är inte alls så svårt som det kanske verkar just nu utan i praktiken är det ganska enkelt och går dessutom rätt snabbt när man väl lärt sig tekniken.
