Deltävling två i Svenska Cupen i Aircombat gick av stapeln bara en vecka efter första tävlingen i Säter. Så i stället för att åka norrut i ett par timmar gick nu resan ett par timmar söderut
. Det var länge sedan Svenska Cupen i Aircombat besökte Linköping mycket välskötta fät, ca 20 år sedan gissades det på. Men nu var det dags igen. Vädret var lite ostadigt i början men ordnade upp sig under dagen. Åtta piloter kom till start trots att det var skolavslutningshelg. Även denna tävling kördes med rullande heat med 5 i varje heat förutom i finalen.
I detta heat så var det ett par piloter som gjorde sin premiär för året och frågan var om det som hade tävlat veckan innan skulle ha någon fördel av detta.
Eftersom jag själv flög i de flesta heat kan jag inte ge något vettigt referat av tävlingen men några saker fastnade på näthinnan. Det som man kanske kommer minnas mest från den här tävlingen är Jonas Brewitz som jobbade vidare på att bli testpilot x10. Dvs att ha flugit 100 olika modelltyper i Aircombat. Tänk på det en stund. 100 olika modelltyper, alltså inte 100 olika modeller utan 100 olika typer av flygplan.
Den här tävlingen var det typ nr 98 och 99 som stod på listan. Ett problem när man redan har flugit 97 olika typer av flygplan från andra världskriget är att det börjar ta slut med vettiga förebilder av jaktplan. Därför var dagens flygplan kanske inte det man skulle välja som första alternativ som förebilder för Aircombat modeller. Modell nr 97 var en japansk Yokosuka MXV-7 Ohka (Baka). Det här är en flygande bomb med en pilot. Vingar finns, om man tittar noga. Flygegenskaperna var bättre än man skulle kunna tro. Jag själv flög i samma heat som denna skapelse och det var en intressant upplevelse. Eftersom den är så smal så såg det ut som om det bara var en streamer som passerade förbi. Även om den inte passerade förbi så många gånger. En gång minns jag, men det kan ha varit flera. Modell nr 98 var en Heinkel He 162 ”Salamander”, den hade jämfört med Bakan fantastiska flygegenskaper och höll sig i luften tills strömmen tog slut. Då tog den mark omedelbart. Vad flygplan nr 100 blir återstår i skrivande stund att se men det visar sig nog i Örebro.
Det andra som jag minns från denna tävling var att Oscar flög en Spitfire med enbart en halv stabbe efter en kollision. Det verkade inte påverka flygegenskaperna alls så mycket som det borde göra och han fortsatte resten av heatet utan större problem. Klart intressant. Dessutom måste Oscar ha en eloge för att han förutom Spitfire också flyger P38. Det är ett flygplan som är lite mera jobb att bygga än de flesta andra så det är starkt gjort. Att de sedan flyger jäkligt bra gör inte saken sämre.
Det tredje som fastnade på näthinnan var Tomas Felts framfart med sina eldrivna japanska kärror med kroppar i EPP. De sög åt sig streamers som inget annat, de fastnade överallt verkade det som. Framförallt i motorerna. Tomas snittade 2 klipp per heat och tog hem tävlingen helt ohotat och även om Oscar också gjorde en bra tävling var det ingen som kunde hota Tomas om segern. Grattis Tomas.
Prispall: Tomas, Oscar, Per
