Här kommer en historia från verkligheten för dig som aldrig har lagat en Aircombat-kärra. Självklara saker för dig som tävlat ett tag, men kanske bra tips för dig som är ny i ”cirkusen”.
Krasch i istäcket
Ja ibland kan det kännas som att en modell är helt sönder efter en krasch. Men oftast är det rätt lätt att laga en aircombat-modell. Du tror kanske att man måste ha många nybyggda modeller för att kunna tävla i Aircombat? Faktum är att man klarar sig rätt bra på ett par stycken (3-4st) modeller per tävlingssäsong, bara man lärt sig att laga när det smäller.
Det är i princip alltid väldigt mycket snabbare att laga en modell än att bygga en ny. Efter min första krasch i Griffon Winter Cup 2011 gick min Typhoon tillbaka till byggsatsstadiet. Marken var ett stort istäcke och kärran kom ner i cirka 30 graders vinkel i kanske 60-70km/h… Det enda som klarade sig hyfsat var vingen, förutom höger sidas skevroder vars gångjärn lossnade en aning – snabbt fixat med lite CA-lim.
Grunda för lagning
Det viktigaste vid en krasch är att leta upp alla delar, om det finns möjlighet. Jag brukar alltid ta mina modeller i en större papperskasse till tävlingen, t.ex. en IKEA-kasse. Denna kasse är utmärkt att ta med sig när man ska plocka ihop delarna från den kraschade modellen. Det är nämligen inte så lätt att få med sig alla delar tillbaka annars.
Tips nummer ett är att ta med sig precis alla delar när man hämtar sin kraschade modell. Om man bara hämtar de största delarna och tänker ”jag hämtar resten sen”, ja då kan det bli svårt att hitta tillbaka till krasch-platsen. Det är lätt att hitta var din modell kraschade när de största delarna och troligen även streamern pekar ut ”nedslagsplatsen”.
Tips nummer två är att försöka pussla ihop delarna redan på plats, åtminstone i huvudet. Då kommer du att upptäcka om det saknas någon bit och du kan leta vidare efter den.
Lagningen börjar
Väl hemma är det klokt att plocka ur så mycket utrustning ur modellen som möjligt, framförallt de tunga delarna. Varför? Jo, för att det är lättare att bygga rakt om man inte har delar som riskerar att tynga ner och vrida allt snett. Det är också bättre eftersom man då inte riskerar att få lim på prylarna, som t.ex. på servon eller motor.
För en cellplastkärra är PU-lim det bästa limmet att laga med. Detta lim har den egenskapen att det sväller upp när det härdar, vilket gör att det fyller ut eventuella hål som blivit vid kraschen, av t.ex. ivägflygande små cellplastbitar. Även CA-lim för cellplast kan användas t.ex. för vissa delar där utfyllnad inte behövs.
Hur gjorde jag med Typhoonen, när jag lagade den? Ja jag började med att plocka ut ack, servo och mottagare. Motorn fick sitta kvar eftersom en elmotor inte väger så mycket och eftersom det tar tid att skruva loss den. Sen provade jag de olika delarna så att jag visste att de passade. Därefter var det bara att börja limma: Först en liten bit av kroppen, som lossnat. Sen i princip hela bakkroppen. Därefter den sista biten av bakkroppen. Ovanpå denna skulle stabbe och fena limmas, dessa satt fortfarande ihop i en bit. Men innan jag gjorde det behövde jag laga stötstången till höjdrodret så att den kom på rätt plats när jag limmade dit stabbe och fena. Avslutningsvis kollade jag så att allt blev rakt, framförallt fena och stabbe.
Modellen är hel igen!
Det största hjälpmedlet är maskeringstejpen som dels ser till att hålla bitarna på plats men också ser till så att PU-limmet inte sväller ut utanför limfogen. Hur lång tid tog det då att laga Typhoonen? Cirka 30 minuter, men då tog jag ju några kort också… Nu återstår bara att plocka i mottagare och trimma in höjdrodret. Ska tilläggas att jag lyckades vända höjdroderservot (limmade dit det vänt 180 grader) så det blev en hel del onödigt trimmande. Annars är ju fördelen att om man limmar dit saker precis som det satt, så ska ju även trimmet vara precis detsamma (nästan) som innan kraschen.
Finns det då ingen nackdel med att laga modeller? Jovisst gör det. PU-lim väger (allt extra väger) så med tiden blir en lagad modell tyngre, och tyngre, och… Dessutom tenderar en lagad modell att bli lite skev här och var. Så till slut är modellen långt ifrån lika bra som den var när den var ny. Då är det dags att pensionera den, kanske efter en rejäl krasch, för det brukar kännas bättre att slänga modellen då.
Martin Elmberg (Text och foto)
