Sista helgen i Augusti var det dags för inte bara en utan två tävlingar i Vara. Aces Highs utsände var på plats för att bevaka det hela, och tävla.
I Vara så skulle det tävlas i två dagar och två klasser, det vill säga både WW1 och WW2. Dessa tävlingar var också utannonserade som Europacup-tävlingar men tyvärr blev det inget internationellt deltagande. Vilket kanske var tur det med tanke på att vädret inte gjorde tävlingen några tjänster under helgen. Det var också oklart in i det sista om det skulle bli tävlingar eller om hela arrangemanget skulle regna bort.
Fredag
Själv satte jag mig i bilen och åkte mot Vara från Mälardalen redan på fredag eftermiddag. När jag kom till Laxå började det regna, det såg inte bra ut, men ett par mil ifrån Vara så klarnade det upp och blev fantastiskt fint modellflygväder. Synd bara att tävlingen inte började förrän på lördagen. Arrangörerna i Grupp Väst hade ordnat med boende i Amandas hus där också Slättlandas Modellflygklubb håller till. Så efter att ha packat in mina prylar där väntade jag på att flera skulle dyka upp. Under kvällen ramlade det in några piloter och på morgonen anslöt några till. Totalt blev det ett tiotal som trotsade väderprognosen och begav sig till Vara.
Lördag
Väl på fältet och efter uppsättning av tält, briefing, fixande av startlistor osv drog tävlingarna igång med WW1 i perfekta förhållanden. Ingen vind, inget regn. Två heat plus final kördes av de fem piloter som ställde upp i denna lite lugnare form av Aircombat. Vi som inte var med och mest väntade på att få tävla i WW2 fick göra tjänst som domare, bra uppvärmning inför WW2 och kul eftersom man får se tävlingen på nära håll. WW1 är ju lite annorlunda med markstart, landningspoäng, statiska poäng och markmål. Förutom då att flygplanen (eller förebilderna om man skall vara noga) är från en annan era. Populäraste flygplanet just nu verkar för övrigt vara Royal Aircraft Factory SE5a. Det var också en eldriven 3D-printad fighter med på start, en Albatross gissar jag på. Så en över hundra år gammal förebild i modern tappning kan man säga. Fighterna i WW1 var det inget fel på och när alla hade poäng hade räknats samman stod Samuel inte helt oväntat som segrare. Tätt följd av Jesper och Oscar.
Efter att WW1 klassens tävling var över var det dags för WW2. Något annat som det var dags för var det regnväder som det hade varnats för. Det bestämde sig att angöra fältet lagom till starten för WW2. Duggregn följde resten av dagen, ibland med inslag av regn och ibland ett och annat uppehåll. Inte optimalt modellflygväder. Men det visade sig att det gick utmärkt att flyga ändå. Dessutom var det i det närmaste i princip vindstilla och ganska varmt, och det var ju bra i alla fall.
10 piloter kom till start i WW2, så det bestämdes att köra med 5 pilotsheat. Det gav 3 rundor med 2 heat i varje. Det här funkade bra eftersom det också fanns domare så det räcker, dvs de som inte flyger kan vara domare.
I första rundan visade Oscar att formen från Hallstahammar satt i när han tog 4 klipp med sin P38, som jag gissar var samma modell som i just Hallstahammar. P38:an såg ut som en julgran med alla steamers som satt virade runt vingarna på den. Denna insats gav hela 530 poäng i ett heat, trots det skulle det inte bli den bästa insatsen för dagen i ett enskilt heat. Oscar trotsade regnet iklädd shorts och T-shirt, och vanliga skor, det var trots allt rätt varmt även om det regnade. Men mer om detta senare. Själv har jag inget minne alls av mitt första heat, så jag gissar att det var ganska oansenligt. Jag skulle vilja kunna ge ett bättre referat på tävlingen men tyvärr minns jag inte mycket av värde. Förutom att det grillades ovanlig goda hamburgare, jag utsåg enhälligt dem till de godaste hamburgare jag ätit på ett modellflygfält.
P38:an såg ut som en julgran med alla streamers
Annars är det mest bestående minnet att det regnade. Allt var blött och det var mycket spring fram och tillbaka till depån för att hämta modeller. Se till att de inte blev för blöta och försöka skära streamers av blöta skogsmarkeringsband. Fungerar inte alls kan jag meddela. Trots det fastnade några saker på näthinnan. Dels en extremt hårig start där modellen klippte höger, vänster, höger osv ett antal gånger på extremt låg höjd. Så låg höjd att vingspetsarna smekte marken gång på gång. Trots det löste det sig och det gav också en medalj för Best in Show till piloten. Jonas B gjorde i princip samma sak, fast på en i jämförelse betryggande höjd, dvs ungefär i knähöjd. Samuel hämtade resterna av en Thun hundratals meter från fältet i sitt första heat. Sa jag att det är platt på Storslätt där fältet Slättlanda ligger? Om inte så kan jag tala om att det är pannkaksplatt kilometervis åt tre håll, förutom mot Högås. Man kan gå jättelångt över åkrar för att hämta modeller och det gjorde Samuel i det här fallet. Själv så jagade jag Samuel i ett heat, troligen i runda tre och vi flög lågt. Särskilt jag själv för när jag kurvade tog vingspetsen i marken och då slutade modellen flyga. Inte så oväntat, mer oväntat var att den klarade sig rätt bra. Kroppen var helt oskadd men vingen tog en del stryk när pinnen som håller den i kroppen bröts ur. Mycket märkligt med tanke på att den hjulade ett antal varv i full fart i plöjd åker.
När poängen räknats ihop, vilket gjordes på kvällen i Amandas hus, så visade det sig att det är fördel att ha hemmaplan för prispallen bestod enbart av grabbarna från Väst. Samuel, Denny och Jens la beslag på plats ett, två och tre i den ordningen. Detta trots att de inte hade varit på några tävlingar innan under året, tydligen går det att vila sig i form.
Söndag
På söndagen skulle det enligt väderleksrapporten inte regna, och det verkade ju bra. Det skulle dock blåsa. Ca 7 sekundmeter, dessutom medvind i starten, mindre bra. Det visade sig att väderleksrapporten stämde till 50 procent. Vinden stämde, att det inte skulle regna stämde inte. Skillnaden mot dagen innan var vinden. När det på lördagen gick bra att ta skydd i ett tält för att komma undan regndropparna så hjälpte det inte på söndagen. Det regnade mera horisontellt och ett tak gör mycket lite nytta när det regnar från sidan.
Hur gick det då i tävlingarna då, ungefär som väntat faktiskt. Samuel tog hem den största pokalen i WW1 och Pär plockade motsvarande pokal i WW2.
Som sammanfattning kan jag säga att det var en av de blötaste tävlingar som jag varit på men ändå en av de roligaste. Kanske mest för att det kändes så galet att flyga under de förhållandena men kanske framförallt eftersom jag tyckte det var väldigt trevligt med middagen och boendet. Jag ser redan fram emot nästa år.
