Mattias W. åkte ända till Malmö för att premiärflyga och tävla, samtidigt. Här är hans personliga betraktelser från ett mycket spännande och innehållsrikt första heat.
En premiärflygning med dubbelsaft i Malmö
Så blev det äntligen dags för första fighten på denna EC-cup-tävling i Malmö 2023.Solen var intensiv och det började redan bli varmt. Tre av de fyra Bf110:orna hade fått sina program färdiginställda i min MC-24-sändare med PowerForce-antenn1. Tre får räcka till en början, tänkte en major vars adrenalinnivå sakta börjat stiga inombords.
Det var även premiär för min PowerForce-glowdriver från välrenommerade DigiDev i Kumla, och jag tänkte att jag gör som på den gamla goda tiden; testar maskinerna i omvänd ordning mot flygordningen. (Jag har ju mekaniska trimrar på sändaren, så huvudmaskinen vill man testa sist, även om jag inte ämnade göra nån provflygning idag.
Skippa den tredje
Hm, till en början kan jag skippa att tanka och motortesta tredje-maskinen, blåser jag så många som tre maskiner här idag så kan jag inte åka till Linköping om två veckor, två får räcka till en början, tänkte majoren igen… Så var vi nere i två klargjorda maskiner, omprioriteringar kan komma av olika skäl, det varma vädret var en av anledningarna denna dag.
Den ökenkamouflage-målade maskinen med Irakisk märkning var min första reservmaskin. Tankning av vänster tank gick dock inte bra. Pumpen gick jättesakta. Hmm..? Ok, testar med att tanka genom tryckmatningsslangen med planet vänt upp-och-ned, och det gick ju bra. Powerforce-glöddrivaren är en specialvariant av Pär B:s kända glowdriver, som orkar glöda båda motorernas stift samtidigt. Självklart startade motorerna direkt, och justerades in.
Ingen spänning!
Mene… När jag tankat upp den gröna maskinen J3+BB så ville inte ena motorn starta. Efter en snabb kundsupport (jodå, DigiDev hade skickat ut sin chefsingenjör Pär ”P-51” B till EC-tävlingen i Malmö för eventuella support-situationer kring tekniska frågor gällande företagets produkter!) så visste jag att man enkelt kan mäta upp att stiftet har spänning. Höger motor hade inte spänning! Felet finns nånstans i planets interna kablage, det har alltså inget att göra med DigiDev’s fantastiska produkt. Ok, det avgör saken, 7 minuter kommer att blåsas när som helst och IRAQ är ju redan provkörd och tankad, den uppgraderades därmed till förstemaskin. Så var vi nere i EN klargjord maskin.
Var är min mekaniker?
Men vafas… Mekaniker?!? Jag har ju ingen av mina inkörda mekaniker med mig idag! Pär B har kastat mina maskiner förr, han är en trygg mekaniker, men han hade ju fullt upp med sitt…
Då stod han plötsligt där, med en gloria över hufvudet, och troligen med vingar på ryggen (jag kollade inte) eftersom han kom som sänd från ovan: Mikael Gundlach! Och han HADE vingar på bröstet, för det såg jag, ACES-vingarna, snyggt och prydligt på overallen, och med tävlingens snyggaste hjälm, motivlackad till perfektion!
Det skulle visa sig att jag funnit en ny trygg och skicklig mekaniker försedd med kastteknikens unika gåva! Inget kunde stoppa mig med dessa förutsättningar, vad kunde väl nu gå fel?!?
De sju minuterna hade redan startats. Ja, jag var inte orolig, om än kanske något adrenalinstinn, för båda motorerna startade ju fint för 20 minuter sedan. Nu inväntar vi att klockan visar 2 minuter och 30 sekunder till beredskap, för då är det preciiiiiis lagom att varmköra motorerna inför start, för det har Tursamme-Ture (känd från ett föredrag i Örebro 2022. Reds Anm.) sagt.
Två minuter och 30 sekunder till beredskap
Motorerna startas, först den vänstra (högra för mig som sitter framför planet), som startar direkt. Men den andra motorn (styrbordsmotorn) startar inte! Vad fas… Snaps, på med starter: inte ett liv! Mer snaps, finska kraftuttryck som jag lärt mig att Cpl Ghost från Griffons finska falang ”Perkele Pilots” uttalas i en hotfull besvärjelse över motorn: STARTA SEJ PERKELE, sen på med starten och… Nej! Ytterligare 2 intensiva startförsök med nålen ute ett varv till, samt inne 2 varv från senaste position, men nej, inte en endaste liten puff från motorn.
-Tiden är ute.
En snabb fråga till min chefsmekaniker Gundlach om tiden, han svarar kort: -Tiden är ute.
Ok, eftersom det var jag själv som myndigt förklarade i mitt föredrag i Örebro 2022 hur von Staalhelmut sabbade för de andra piloterna genom att inte respektera tiderna så lämnade vi maskinen och ställde oss på startlinjen. Mer tid kunde jag ha begärt för 5 minuter sedan, fast då visste jag ju inte att jag behövde den, men handen på hjärtat, vem är det som har otur här? Ja det är ju JAG så klart, de andra 6 piloterna har inte otur med min motor, så de ska verkligen inte behöva drabbas.
Start
Starten går, en spänstig chefsmekaniker och en liten trind köttbulle springer ledigt, respektive snubblar fram mot planet. Motorjä……
Efter någon minuts fruktlösa försök att få igång motorn fattas så beslutet att koppla bort PowerForce-glödanslutningen från styrbordmotor och ersätta den med en sedvanlig glödacc. Den startar direkt.
Babordsmotor som fortfarande matas med ström från Powerfoceglödendrivaren startar också direkt. Snabb justering av styrbords nål, och sedan gör sig Gundlach redo för att för första gången kasta min Messerschmitt.
Och SOM han kastade! Som om han varit på 7-dagars träningsläger i kastteknik hos Griffon!
Vi är iväg!
Maskinen hämtar höjd, trimmas tre snäpp dyk och två snäpp höger skev och flyger sedan perfekt trimmad på sin jungfruflygning! En liten stund senare hänger några meter streamer på höger vinge, det vete tusan hur den hittade dit, men där satt den i alla fall nu. Ytterligare en liten stund senare drar maskinen misstänkt snett, och ja, babords motor har stannat.
Nu inleds dryga fem minuters flygning på en motor. Sidroder trimmen slås snabbt ut till max höger, och det går väl i och för sig bra att flyga, men inte att jaga. Det tar bara sekunder innan streamern är klippt.
Skönt att steamern är borta, då slipper jag bli jagad och kan koncentrera mig på att bara flyga runt. Men de sista två minuterna blir jag ensam i luften tillsammans med Denny. I det läget blev min 1,5 – 2 meter långa streamer-rest åter intressant tydligen, för en Bf109:a börjar försiktigt göra snygga och naggande utfall mot den.
Med trettio sekunder kvar av heatet stannar så även styrbords motor. Nåja, den har fått kämpa hårt med att hålla hastigheten på maskinen, och nu gäller det att försöka landa. Hem kommer vi inte, för motorn stannade längst bort till vänster. På den sidan av fältet ligger det en liten dalgång, kanske 3 meter lägre än fältet, bestyckat med flera staket, buskar och mindre träd.
Snedtrimmat sidroder
Det är lite besvärligt att flyga maskinen eftersom sidrodertrimmen står snett och motorn inte längre drar åt motsatt håll. I en snabb och av adrenalin något förvirrad manöver trimmar jag trimmen åt andra hållet, men inser att det faktiskt var skevrodren jag trimmat, i stället för sidrodren. Inledningsvis skär maskinen med korsade roder brant ned åt sidan men jag lyckas få den på rätt köl igen. Manövern kostade mycket av den dyrbara höjden. Med korsade spakar och låg höjd vågar jag inte släppa spakarna och trimma rätt igen, så jag flyger in på detta sätt.
Höjden kommer inte att räcka…
Precis när jag börjar plana ut försvinner maskinen under horisonten som är änden på banan. Jag håller kvar spakarna i samma korsade positioner och drar sakta mer och mer höjdroder, trots att jag inte ser maskinen. Med höjdroderspaken i botten väntar jag några extra sekunder innan jag är säker på att maskinen måste ha tagit stop på ett eller annat vis, sedan pustar jag ut.
Bilderna i galleriet ovan är tagna av P.B.J Photo och använda med tillåtelse.
Tursam landning!
Den fantastiska maskinen hade verkligen landat där borta i sänkan! Inflygningen hade skett längs ett elstängsel som alltså var beläget lägre än jag kunde se, jag visste inte att det fanns där förrän vi hämtade maskinen. Längs inflygningen fanns även flera buskar och några små träd utspridda, och vissa markområden bestod av ren sand med kaninhål grävda i. Just där maskinen landat var dock marken gräsbeväxt, och maskinen var hel! Alldeles otroligt och fantastiskt! För säkerhets skull kände jag på stabben och fenorna, eftersom de är de känsligaste och mest utsatta delarna vid hårda landningar, men de var intakta. Däremot saknades streamern! Den fanns inte i närheten heller, och efter alla tursamma inslag i denna flygning så får vi addera med ytterligare ett: Denny hade alltså lyckats med att försiktigt ta min streamerstump, utan att skada min maskin! När jag blir stor ska jag bli som Denny!
Tävlingen gav två heat till för mig, men det kan räcka med fabler för denna gång tänker jag, så vi stannar vid denna Fight 1.
I efterhand visade det sig att jag gjort klassikern att förväxla tankslangarna i tanken, vilket resulterade i att även Fight två skulle komma att flygas i 6 minuter på en motor, men med landning snyggt och prydligt på fältet efter att heatet blåsts av vid 7 minuter.
Det hela slutade med en 8:e plats, vilket ändå är rätt OK efter omständigheterna, och hela tävlingen och arrangemanget blev en riktigt fin minisemester. Aircombat är så mycket mer än en tävlingsform!
Text och foto (där annat inte anges): Mattias W.
- Aircombat-slang, betyder ungefär: större, bättre, kraftfullare. Eller i det här fallet, jättelång. ↩︎
