Sjätte April 2024 så tjuvstartade Aircombat-säsongen med ett kombinerat klubb och skvadronsmästerskap i Eskilstuna. Duggregn, snömodd och lera är tre ord som man skulle kunna använda för att beskriva tävlingen. Men det vi på plats mest minns är bra flygning, många klipp och framförallt hur otroligt kul det var att flyga Aircombat igen!
I Eskilstuna Flygklubb Modellflygsektionen har det körts ett klubbmästerskap i Aircombat de senaste åren. Det brukar gå av stapeln ungefär den här tiden på året. Dvs i början på April, strax innan säsongen startar. Det är inte bara klubbmästerskap utan också Skvadronsmästerskap för Griffon Squad så är man medlem i klubben eller skvadronen eller båda två får man vara med. Det är i praktiken två tävlingar i en då både en skvadrons och en klubbmästare skall koras.
Väder
Veckan innan tävlingen var vädret i vårt land minst sagt speciellt och några dagar innan såg väderprognosen för helgen inte jättebra ut. Men lite närmare helgen verkade det som att det värsta vädret skulle passera precis innan lördagen. Det skulle dock kunna komma en del snö på natten mellan fredag-lördag vilket inte var bra för undertecknad som redan hade bytt till sommardäck på bilen. På lördag morgon var det en del snö men vägarna var snöfria. När undertecknad kom ut på fältet möttes jag av ett snötäckt fält, lätt duggregn men väldigt lite vind. Efter förberedelser med sekretariat. säkerhets och pilot-linjer och lite annat så hann jag också med att provflyga de Kawasaki Ki-100 som byggts veckorna innan (byggd efter den här ritningen). innan övriga piloter började dyka upp lagom till att duggregnet upphörde. Eftersom Kawasakin flög bra så bestämde jag mig för att testa den i tävlingen och spara den Mustang jag också hade med till annat. Men den skulle också få vara med och tävla skulle det visa sig. Kawasakin var inte det enda som skulle testas på denna tävling. Aces-High redaktionen har också investerat i en ny kamera bättre anpassad för att fota flygplan i luften, så även denna skulle provas. Det dessutom inte bara redaktören som hade nya prylar att testa. Mattias hade en ny radio som hade anlänt precis i tid för tävlingen och en ny praktiskt vagn till sin fältlåda. Tomas F hade en ny modell i form av en Focke Wulf Ta-152H dagen till ära och Krille skulle testa sin laserskurna balsa-Mustang i tävling för första gången.
Till slut var 9 tävlingssugna piloter på plats. Dock var det bara 8 som hade modeller med sig att flyga med. Men då det nu fanns en Mustang över så lånades den raskt ut till Greger som var den som inte hade någon modell. Han fick också låna en sändare, så kan det gå när man dyker upp på KM utan grejer.
När briefing, anmälan osv hade genomförts och alla hade fått ordning på sina prylar var det dags för start. Klockan var då ca 12 vilket var exakt som planerat. Eftersom det här är ett KM använder vi de förenklade regler vi brukar använda. De går i korthet ut på att piloterna själva får hålla ordning på klipp osv samt att tävlingen bara är en grundomgång och final för de 7 bästa. Det betydde att det blev 3 heat totalt denna dag.
Heat 1
I första heatet ställde Tomas F, Krille, Mattias. Greger och Leif upp till start. Själva startlinjen som man står vid innan start hade undertecknad trampat upp i snön tidigare. Det visade sig nu ha varit helt poänglöst eftersom snön hade smält bort! När startsignalen gick var Krille snabbast upp i luften tätt följt av Tomas F som hade dåligt fäste pga snömodd under sulorna. Ett inte helt vanligt problem i Aircombat. Det kanske skall tillägas att båda dessa flög med eldrivna modeller. Att vara snabb upp är rätt viktigt vid denna tävling eftersom det är poäng för det i de regler vi använder. Så 25 poäng till Krille och 15 till Tomas. Leif som traditionsenligt flög Thun var den som inledde årets klippande när han snodde åt sig Mattias streamer. Mattias hade i sin tur en inte helt optimalt inställd modell efter sitt byte av radiosystem. Bf-110:an fick dessutom skevroderproblem och fick landa bara några minuter in i heatet.
Krille hade ett rätt händelselöst heat men flög hela heatet och höll sig oklippt. En rätt stabil start med andra ord. Tomas hade ett mera händelserikt heat. Efter ett par minuter uppstod obalans någonstans, troligtvis var det spinnern som ställde till det. Den lämna strax efter det modell tillsammans med motor, motorfäste och propp. Vilket givetvis betydde att det var slutfluget för Tomas i det heatet, eller för hans flygplan om man nu skall vara noga. Greger som flög Mustang, byggd efter samma ritning som Krilles men på ett mera traditionellt sätt flög på ett imponerande sätt. Särskilt med tanke på att han var ovan med modellen, radion och dessutom hade blivit inkastad i tävlingen ganska plötsligt.
Heat 2
När modeller och poäng hade samlats in var det dags för dagens andra heat. I detta flög Staffan, undertecknad, Mats och Robin. Alla dessa flög med glödstiftare, tre .15 modeller och en .21 modell. .21 modellen stod Mats för som flög Tempest (känd från denna artikelserie). Robin och Staffan flög klassiska Spitfire och undertecknad som sagt tidigare Kawasaki.
Först upp var undertecknad, även om jag inte var särskilt snabb räckte det. Tyvärr var jag också först ned när motorn oförklarligt stannade efter någon minut. (Skit vid nålen skulle det visa sig senare). Staffan var tvåa upp men även han fick motorbortfall. Detta gjorde att det bara var Robin kvar i luften när väl Mats tog sig upp. Sen följde en vild fight dessa två emellan där Mats till slut lyckades klipp Robins streamer. Detta gav spontana applåder från övriga som stod som åskådare nu. Knappt hade applåderna tagit slut innan Robin tog tillbaka sin streamer. Mera applåder! Men eftersom Robin inte klippte Mats streamer utan bara tog tillbaka sin var Mats fortfarande oklippt. Detta skulle visa sig dels svårt att komma ihåg och dels vara viktigt för placeringarna längre fram.
Final
Efter grundomgången var Mats och Leif i delad ledning. När det hade ätits korv, räknats poäng och mekats en del var det finaldags. Till final tog sig undertecknad, Tomas, Mats, Krille, Robin, Greger och Leif.
Nu hade snöns smält bort så Tomas var snabbast upp i luften tätt följt av Krille. Även övriga tog sig upp utan problem och nu var det alltså sju modeller i luften. En tät fight följde där Leif återigen var snabb med att få med sig ett klipp, jag gissar att det var Mats som blev klippt. Även Robin plockade på sig en streamer, vems är oklart. Men han blev i sin tur klippt av Tomas. Något senare hördes en kollision. Undertecknad som stod längst ut till vänster på pilotlinjen hörde att det var en balsamodell inblandad. Det låter annorlunda när en balsamodell går sönder än när en frigolitmaskin gör det. Jag kunde se att Krille som stod till höger om mig slutade flyga så jag tänkte, ganska egoistiskt, att det i alla fall inte var den Mustang som lånat ut till Greger som hade gått åt. Det var de enda balsamodellerna i finalen. Det var inte bara egoistiskt att utan även fel för den andra modellen som hade varit inblandad var just den Mustang som Greger flög. Som plåster på såren för Greger så hann han plocka ett klipp innan kollisionen.
-Men kom igen nu då, hur svårt ska det vara?
Han var dock lite besviken över att inte få flyga hela heatet eftersom det fram tills dessa hade känts väldigt bra. När detta pågick så jagade undertecknad frenetiskt efter Leifs Thun för att försöka återupprätta någon form av ära efter det misslyckade första heatet. Efter flera minuters jakt fick jag till slut med mig Thunens streamer. Strax efter det så flög Tomas på Leifs Thun, jag tror det var så det gick till. Höghöjds Focke Wulften fick skador på ena vingen men Thunen åkte i marken. Nu vidtog en lika frenetisk jakt efter Focke Wulfens streamer från undertecknads sida. Detta av flera anledningar, dels för att Tomas Ta-152 flög mindre bra nu med sin skadade vinge men framförallt eftersom det, förutom jag själv, var den enda modellen med streamer kvar. Några gånger var det nära och en gång ryckte det i streamern, men den ville inte gå av. På det igen! Jag hörde någon fråga huvuddomaren (som var Oscar, tack för att du ställde upp att vara huvuddomare Oscar!) om hur mycket tid det var kvar. 1 minut var svaret.
-Men kom igen nu då, hur svårt ska det vara? Och andra liknande tankar snurrade genom mitt huvud samtidigt som stressen ökade.
Bara några sekunder senare så fastnade den där streamern på Kawasakins vinge till min lättnad, och en del glädjetjut. Sen var det bara att flyga ut heatet och se till att hålla sig i luften tills slutsignalen gick. Och det gick precis. För i samma sekund som heatet var slut fick OS LA:n i Kawasakin slut på bränsle. Jag hade inte tankat upp efter det korta första heatet. ”Det borde ju räcka”, hade jag tänkt och det gjorde det, men det var inte mer heller. När vi hade landat så kom Tomas fram och påpekade att han hade klippt mig i början på heatet. Och det visade sig vara sant för det saknades någon halvmeter streamer. Attans!
Efter finalen var det många som var helt lyriska över den tighta flygningen i finalen. Det något grådassiga vädret, leriga skor och frusna fingrar var det ingen som tänkte på längre när olika upplevelser från heatet delades mellan de på plats. Vare sig de ville höra dem eller inte. När undertecknad hade fått endorfinerna någorlunda under kontroll vidtog en mycket noggrann poängräkning. Det var många som gjort flera klipp och det var väldigt osäkert hur resultatet skulle bli. Det här var det absolut jämnaste KM:et vi har haft och också det med mest klipp. När alla poäng var räknade visad det sig att Tomas stod som segrare. De snabba starterna var det som fällde avgörandet till slut. Men eftersom Tomas inte är medlem i EFK mfs utan bara i Griffon Sqd blev undertecknad klubbmästare. Detta eftersom detta är två tävlingar i en.
Nu ser vi fram emot den första tävlingen i Svenska Cupen 2024 som också den går av stapeln i Eskilstuna. För om det här var kul hur roligt skall det inte då bli i sommar? Med såna saker som sol, värme, flera heat, fler piloter och många fler klipp? Och hamburgare!
Topp 5:
- Tomas F (Skvadronsmästare)
- Fredrik P (Klubbmästare)
- Leif C
- Robin E
- Mats
