Vad är WW1-Aircombat? Det är en gren inom modellflyg-sporten Aircombat där modellerna som man tävlar med måste ha en militär förebild som flugit någon gång under första världskriget.
Själva tävlingsmomentet går ut på att man knyter en pappersremsa (så kallad streamer) bakom varje flygplan vilka man skall försöka klippa av från varandra. Som ni nu förstår är detta tävlingsmoment snarlikt den äldre och mer populära klassen Aircombat – WW2, men det finns en del skillnader mellan de båda klasserna. I klassen WW1 skall modellen vara i skala 1:8 från förebilden och byggs i regel i balsaträ och kläs därefter med antingen duk eller plastfilm för att se så autentiska och skalarika ut som möjligt. Man kan sedan välja fritt om man vill förse modellen med antingen en 0.30 fyrtaktare eller el-setup som drivkälla.
Vad som också skiljer WW1 från WW2 är att man har markmål som man skall bekämpa i WW1-klassen. Dessa markmål består av 1 meter höga frigolitpelare som man placerar ut längs med startbanan, man får poäng om man lyckas träffa dessa markmål med sitt plan så pass att någon synlig skada på markmålet uppstår (lättare sagt än gjort!). Ytterligare en sak som skiljer sig från WW2 är att man i klassen WW1 får tillgodoräkna sig statiska skalapoäng. Man får till exempel bonuspoäng för att man har kulspruta, pilotfigur och vajrar ombord på sitt plan. Dessutom får man 100 poäng för varje streamer som man lyckas klippa från någon motståndare och 50 poäng för varje markmål som man lyckas förstöra. Man får även tillgodoräkna sig flygtidpoäng medan man håller sitt plan uppe i luften under heatet. I varje heat startar 6 piloter och varar i 7 minuter.
Hur ofta kraschar man då?
En vanlig fråga som vi som tävlar i WW1-combat får svara på är hur vi vågar tävla med så skalariktiga modeller som tar relativt lång tid att bygga i jämförelse med ett vanligt WW2-combatplan. Svaret på denna fråga är att man helt enkelt inte krockar eller kraschar i alls lika stor omfattning som många tror. WW1-modellerna flyger relativt långsamt vilket gör att man som pilot hinner undvika kollisioner i större utsträckning. Dessutom finns det trafikregler i WW1-klassen som gör att alla piloter måste flyga åt samma håll då de attackerar markmålen för att minimera kollisionsrisken. I genomsnitt kan man säga att ett WW1-plan överlever under en hel tävlingssäsong, och en säsong består av mellan 7 och 10 enskilda tävlingar, vilka i sin tur består av 4 heat vardera. Dessutom går det i de flesta fall att laga modellerna efter kollision, och vanligtvis räcker det med ett par timmars kärlek i bygglokalen för att få modellen återställd igen.
Hur svårt är det att bygga i trä?
Byggtiden för ett WW1-plan varierar, dels beroende på vilket plan som man vill bygga och på vilken nivå man vill lägga sitt bygge. Däremot kan sägas att genomsnittet på bygg-timmar för en vanlig dubbeldäckare är runt 40 till 50 effektiva bygg-timmar. Om man slår ut dessa 40 timmar på ett helt år, får man ut mycket tävlings-flygning för den investerade tiden! Många som inte har provat att bygga i trä tidigare är också rädda för att prova då de tror att det både är svårt och att det tar mer tid än att bygga i frigolit. Min bild är att dessa fördomar både stämmer delvis och att de till viss del inte stämmer alls. Att bygga i trä tar givetvis längre tid än att bygga ett plan enbart i frigolit, men det behöver inte vara svårare för den delen. Så länge man får tillgång till en bra ritning där både kropp och vinge finns utritade med både spant och spryglar och man har en skarp kniv eller såg att skära ut alla delar i, går det i regel som en dans att bygga modeller i balsa och plywood.
Därefter är det bara att börja skära ut alla spant och spryglar och montera ihop dem. De limmen som undertecknad använder sig av när jag bygger mina WW1-plan är trä-lim och snabblim. Trä-lim använder jag till kroppen för att fästa spryglar, spant och fästen som håller vingen på plats inne i kroppen samt till spant i anslutning till brandväggen bakom motorn. Kort och gott på de ställen i maskinen där vibrationerna är som störst. På alla andra ställen använder jag mig av snabblim (Biltemas med tillhörande kicker) för att limma ihop både balsan och plywooden. När jag bygger mina trä-vingar så borrar jag två hål i varje vingsprygel och trär därefter på alla spryglar på kolfiberrören vartefter jag punktlimmar dem där de skall sitta, enligt mig en väldigt snabb och enkel metod för att bygga balsavingar.
Sedan får man själv avgöra om man vill klä modellen med antingen plastfilm eller något dukliknande material, använder man sig av duk finns möjligheten att måla camouflage ovanpå om man så önskar. Plastfilm blir dock något lättare viktmässigt i slutändan och finns även i många olika kulörer hos våra svenska hobbyhandlare. Och när man väl har byggt ett par WW1-plan kommer man att få rutin på hur man skall bygga planet för att effektivisera både byggtiden och att bygga bort fel eller defekter som man har upptäckt från konstruktionen. Därför brukar vi som tävlar mycket bygga ett par modeller av samma förebild för att underlätta byggtekniken samt att spara tid.
Vad ska man ha för utrustning i planet?
När det kommer till vilken set-up och utrustning man skall använda sig av är det upp till dig som pilot vad du önskar. Om du avser att tävla med ditt WW1-plan finns det vissa regler att förhålla sig till, dessa kan man läsa mer om på www.aircombat.se under fliken ”regler”. Motorn som man får utrusta planet med är antingen en 0.30 metanol-fyrtaktare av valfritt märke eller en el set-up med motsvarande motorstyrka (det finns tabeller för detta i regelverket). Och om man flyger med metanolmotor brukar det räcka gott med en 150ml bränsletank för att klara sig ett helt heat på full gas.
Sedan använder jag mig av lite olika servon beroende på vilken funktion de skall fylla. Det är viktigt att ha ett servo med metalldrev om det skall vara kopplat till trotteln på motorn eftersom fyrtaktare vibrerar så pass kraftigt att servot riskerar vibrera sönder annars. Jag använder mig även av metalldrev till servot som skall vara kopplat till höjdrodret av säkerhetsskäl. Följande servon till följande funktioner använder jag mig av:
-Trottel (om metanol): Emax ES08MA (analogt) 1st
-Höjdroder: Emax ES09MD (digitalt) 1st
-Sidoroder: Emax ES08A (analogt) 1st
-Skevroder: Emax ES08A (analogt) 2st
Som strömkälla till mottagaren (endast metanol) använder jag mig av LiFe 2S (6.6V) på cirka 1000mAh. Ett sådant batteri räcker gott och väl till en hel tävling utan att man behöver ladda batteriet mellan heaten.
Vart får man tag i ritningar?
Det finns mängder av olika ritningar att köpa till WW1-modeller. En hemsida som bland annat säljer både kit och ritningar är den amerikanska hemsidan www.arizonamodels.com. De säljer både en Fokker D7 samt en Se5a under kategorin ”combat parkflyer” i skala 1:8. Dessa modeller flyger mycket bra, undertecknad har byggt en modell av vardera av dessa och kan därför intyga detta. Dessutom kan Jamie som driver företaget skräddarsy ritningar så att man får dem i rätt skala, dvs 1:8 om man önskar ritning från någon annan av hans andra modeller.
Det finns också en hel del tillverkare och konstruktörer i Europa som säljer ritningar och kit av WW1-modeller. Om man är intresserad av att veta mer om hur man får tag i andra ritningar eller kit eller har fler frågor kring byggtekniker och hur man kommer i gång med Aircombat, rekommenderar jag er att gå med i Facebook-gruppen ”Svenska Aircombat-cupen”. I den gruppen delar vi combat-piloter med oss av byggtips och erfarenheter för att hjälpa varandra. Och om man inte är med i Facebook är man alltid välkommen att kontakta någon av gruppcheferna i landet och ställa frågor till dem, dessa kan man hitta kontaktuppgifter till på vår hemsida www.aircombat.se.
Jag hoppas att jag har inspirerat någon att våga prova på antingen WW2-combat eller WW1-combat med denna artikel. Vad jag kan utlova är att man kommer ha det både kul och trevligt om man vågar prova på sporten, vi är alltid ett glatt gäng som blir fler tävlande för varje år som går. Vi är alltid måna om att hjälpa nybörjare att komma i gång med sporten och delar gladeligen med oss av alla möjliga tips och tricks att tänka på, ett gammalt combat-uttryck som man alltid myntar är att vi är vänner på marken och fiender i luften.
Dessutom utlovas en adrenalinfylld upplevelse blandat med historiska vingslag då man efterliknar luftstriderna från första världskriget på ett trovärdigt och spännande sätt.
Artikel kompletteras av en del bilder från min egen WW1-karriär och jag hoppas verkligen att vi ses på någon Aircombat-tävling snart!
Text och foto: Samme
