Detta referat publicerades ursprungligen i Aces High nr 3/4-96.
Helgen efter midsommar avhölls årets riksmästerskap i radiostyrd luftstrid, eller Aircombat som det heter officiellt. Tävlingen gick i år i Säter uppe i Dalarna.
Bra arrangemang
Det var i år lika många deltagare som förra året, vilket får räknas som ett bakslag gentemot vad tävlingsarrangörerna hoppades på. Allt som allt ställde 17 piloter upp, varav fyra från den lokala klubben, vars fält användes som ”jaktbas”. På tävlingen testades det nya säkerhetsnätet som tävlingsorganisationen köpt in, för att skydda piloterna i depån, plus att pylonflygarnas stora och kraftiga nät skyddade publiken. En mycket bra lösning i mitt tycke, som garanterade den personliga säkerheten. Detta till trots så lyckades en pilot krascha vid sidan av det över hundra meter långa nätet, inte alls långt från en parkerad bil.
De första striderna
I de första heaten hände inte speciellt mycket, mer än ett par krascher på grund av pilot och tekniska fel. Ett par streamerklipp noterades, men jag känsla av att de flesta piloter mest kände på fältet och omgivningarna. Dock kunde man konstatera att ett par av piloterna var väl förberedda, och flög lågt, och nära säkerhetslinjen utan att överträda denna.
För den oinvigde kan jag berätta att striden blir intressantare ju närmare sig man kommer, eftersom det då blir lättare att bedöma avstånd mellan modellerna i luften. I sin tur gör det att det blir mycket lättare att få in klipp på motståndarens streamer. Några som utmärkte sig var bland annat junioren Daniel R., meden Hawker Tempest II, och Jesper S. med en FW190A.
Kollisioner
Det var som jag nämnde inte speciellt tätt mellan vare sig streamerklipp eller kollisioner i början, men i andra rundan smällde det till, och ner mot marken dök Tomas A:s P-47D Thunderbolt, utan stjärtplan i en i inverterad dykning. Modellen kraschade framför säkerhetslinjen, och motorn satte sig så hår i gräsmattan att den fick grävas fram med hjälpt av skruvmejslar! Nedskjutningen stod Rickard P. för, som klarade sig helskinnad genom heatet, trots en del strukturella skador på hans maskin.
Själv hade jag nöjet (?!) att kollidera med Hans N. Vi förlorade båda varsin modell, vars delar dock landade mjukt ute i en närliggande åker. Min Corsair som jag kolliderade med, gick dock att limma ihop igen, med hjälp av PU-lim, maskeringstejp och lite tålamod. Som jag skrivit innan – det går oftast att laga en modell efter krasch, förutsatt att man samlar ihop alla ”pusselbitar”…
Daniel R. lyckades också med den stora bedriften (?!) att flyga på Micke A:s Mustang på marken, så att bland annat skevrodret gick sönder. Vi trodde vi skulle undvika dylika kollisioner genom att ta bort ”hemmabas”-området från reglerna, men tydligen sitter det i ryggmärgen på de gamla piloterna…
Gemytlig grillkväll
Kvällen efter första dagens flygningar avnjöts framför grillen, där församlade piloter, publik och arrangörer, träffades och njöt av den hyfsat varma svenska sommarkvällen. Under kvällens lopp blev vi sydsvenskar invigda i hur man spelar ”strudsfotboll”, mm. Jag hoppas att ingen har fått allvarliga skador på skenbenen efter detta…!
Under natten övergick gemytligheterna i allmänna terrorhandlingar mellan de olika jaktskvadronerna. Ankpiloterna i ”Duck squadron” fick exempelvis sitt tält genomdränkt med vatten, medan min egen avdelning av ”Eagle squadron” fick smaka på hur det känns att sova i ett tält som bombats invändigt med ett helt müsli-paket!
Rafflande sista-dag!
Under söndagen var många spända inför hur det skulle gå i poängjakten. Vissa av oss jagade för att koma upp på pluspoäng, medan andra oroligt undrade om de skulle komma till final. Man märkte också en mer aggressiv attityd från piloternas sida, vilket resulterade i fler kollisioner och klipp.
Själv råkade jag ut för en kollision på marken, då jag efter att ha landat min Corsair efter ”soppatorsk”, såg hur Tomas A. mer eller mindre utom kontroll nödlandade son Thunderbolt rätt på min modell. Resultat: En avslagen stabbe och höjdroder… Jag lyckades dock få ihop det hela igen med hjälp av snabbtorkande Epoxy.
Micke A. blev under dessa sista heat av med en Mustang i kollision, liksom Roland P blev av med en P-47. Naturligtvis skedde det hela tiden många klipp, och vissa heat var det bara någon enstaka modell som hade streamer kvar.
Final
Till final kvalade sex man in: Tomas H, Kristian B, Roland P, Daniel R, Jesper S. och Animor D. Förra årets riksmästare, Rickard P, missade finalen med enbart sex poäng, vilket var en stor besvikelse för honom. Inför finalen var det som vanligt stor spänning, och det tog dessutom längre tid än väntat att blåsa igång heatet på grund av frekvensproblem. Nåväl, alla sex piloter kom i luften, men nästan lika fort trillade tre modeller ned igen. Animor D. och Roland P. kolliderande varvid Rolands modell kraschade. Animor nödlandade något senare med död motor. Under tiden hann Tomas H. flyga 18 sekunder innan hans Dewotine (egen konstruktion – ritning finns) rollade runt på rygg och inledde sin dödsdykning. Orsaken är okänd, men antas vara fallerande mottagarkristall.
Under tiden fortsatte en rafflande fina, som fick upp tempot när Animor kom i luften igen med sin Sagittario. Daniel R. jagade under vilda utrop som besatt, liksom Jesper som var den som lyckades få in tre klipp under heatet! Under sista halvminuten var det vid flera tillfällen nära att vi hade fått se en tre-modellers kollision, men så tog de sju minuterna slut, och 1996 år mästerskap avgjort.
Prisutdelning
Med ett rätt digert prisbord, förrättades prisutdelningen. Som segrare korades med all rätt Jesper S. På andra plats kom Jespers vapendragare Animor, och på tredje plats Roland P. Därefter var det dags att plocka ihop sina saker, och ta sig den nio timmar och 85 mil långa vägen hem. Detta var årets sista större aircombattävling, men än återstår det några mindre tävlingar, som säkert lockar många deltagare.
Martin E
